Allhelgona 2026: Till minne av manuell programmering
AI har tagit över mycket av handarbetet i programmeringen, men inte ansvaret. Om varför utvecklaren fortfarande sitter bakom ratten, även när automatiken sköter växlingen.
Det är med viss sorg, men framför allt med stor tacksamhet, vi meddelar att den manuella programmeringen har lämnat oss.
Efter ett långt och produktivt liv, fyllt av syntaxfel, saknade semikolon, Stack Overflow och ändlösa diskussioner om tabbar kontra mellanslag, somnade den stilla in under 2026. Den sörjs av en liten men högljudd skara entusiaster som fortfarande anser att riktig programmering ska utföras för hand.
Själv har jag ungefär samma förhållande till manuell programmering som till manuella växellådor. Jag kan växla. Jag har gjort det i många år. Sätter jag mig i en gammal skorv eller en modern sportbil med manuell låda har jag inga problem med att hantera koppling och växelspak.
Men till vardags? Jag föredrar automatlåda. Gärna adaptiv farthållare också. Inte för att jag glömt hur man kör bil, utan för att jag hellre ägnar min uppmärksamhet åt vägen, trafiken och vart jag faktiskt är på väg.
Ungefär så ser jag på AI-assisterad utveckling. Jag behöver fortfarande förstå arkitekturen, kunna bedöma lösningarna, upptäcka när något är fel och veta när jag måste ta över.
Men jag behöver inte längre hålla handen på växelspaken och foten på kopplingen hela tiden. Och precis som med en bil är det fortfarande jag som sitter bakom ratten.
Vila i frid, manuell programmering.
Vi kommer alltid att minnas dig.
Särskilt när automatiken får för sig att lägga i backen på motorvägen.
/Tomas Andersson, Solution Architect